Kaffe och bullar gör mig glad.

 Så sjöng Tage Danielsson i revyn Lådan, 1967.

Pest och översvämning tycker inte jag är bra. Sådant skapar viss förstämning men kaffe och bullar gör mig glad.

Sant, så sant. Så vad gör mig mer glad?

Jag brukar hävda att kameror bara är redskap som vi använder oss av i vårt skapande. Att de kan vara av vilket märke som helst, bara de används. Och så är det ju.

Samtidigt måste jag erkänna att en ny kamera faktiskt också kan göra mig glad. Särskilt i dessa tider.

Jag hade en gång en Ricoh GR som jag aldrig riktigt blev vän med. Så den såldes och det var inte mer med det. Jag har ju köpt och sålt kameror under hela min fotokarriär och säkert avverkat de flesta system och fabrikat på marknaden.

Men med Ricoh'n var det lite annorlunda. Snart började jag sakna den, dess litenhet och smidighet, och framför allt kvalitén på bilderna.

Så när den Stora Fotofirman annonserade på Black Friday att de sålde fabriksnya Ricoh GRII med extra batteri och väska för nästan halva priset tvekade jag inte. Order in - kamera ut. Kunde hämta den på Vasagatan redan morgonen efter beställning.

Och denna gång känns det helt annorlunda. Kanske för att jag numera vet vad jag kan förvänta mig av det lilla underverket. 

Ricoh'n ligger alltid i fickan, är alltid med. Bara att hala fram den och trycka av. Den är tyst och obemärkt, ingen ser den och gör dom det så är det ju bara en liten leksak i deras ögon. Så nu går jag tillväga på ett helt annat sätt än förra gången. Läser i bruksen, vänder och vrider och testar alla inställningar och finesser, allt för att vi ska få ett långt liv tillsammans.

Samtidigt lyssnar jag på Ulf Lundells nya platta: Telegram. Den bästa han har gjort på decennier. Nedtonad, melankolisk och med svidande vackra texter och melodier om hur livet kan vara för en man i vår ålder. 

Här är några bilder tagna med Ricoh'n:

 /Göran Tonström, fyrafotografer.se

Instagram: #tonstrom