Dagarna rullar på

 

De flesta utställningar är lagda på is, man framlever sina liv i någon sorts halvkarantän. För personlig del drabbas jag inte lika hårt som andra, jag ställer sällan ut och fotograferar inte heller sådant som kräver så mycket folk i rörelse. 

Det bir ganska glest mellan inläggen, coronan och Trump upptar för mycket av tankeverksamheten men är ett ganska uttjatat ämne utan att jag också skriver om det här. Höstrusket gör ju inte heller någon munter direkt. Men vi får göra så gott vi kan, det gäller att övervintra – både bildlikt och bokstavligt – som man brukar säg. 

Det är lätt att bli en ”gnällgubbe” i dessa tider då det mesta kanske inte känns så muntert. För egen del försöker jag ta en dag i taget, jag går mina svängar med hunden och kameran får alltid följa med. Det blir väl inga mästerverk direkt, men i efterhand kan det bli en ganska ok dokumentation över hur jag levde den här tiden. Kanske lite mer ensamt än vanligt, lite mindre aktiviteter än vanligt osv. sådant syns i ”bildmassan”. 

Jag har i alla fall kört in mig ordentligt med den ”nya” kameran, en Fuji X-T4. Tidigare släpade jag oftast runt på min Nikon D750 eftersom jag ofta plåtar när det är mörkt. Nu är det halva vikten som hänger runt halsen vilket gör en del skillnad på långpromenaderna. 

Bildstabiliseringen i Fuji-huset gör att jag inte behöver gå upp så högt i iso och då får jag både likvärdiga brusnivåer och dynamik från den mindre sensorn. Har sett en del trådar på fotosidan bland annat där man klagar över autofokusen i dåligt ljus med Fuji X-T4? Förstår inte detta riktigt, den fokuserar både snabbare och säkrare än vad min Nikon D750 gör i mörkret. Men det är väl som så ofta, en massa tyckare som snarare ”läst någonstans” än varit ute och plåtat själva.

/Alf Johansson, Fyra Fotografer