Att göra när inget finns att göra.


 Det är inte så lätt nu. Kyla och mörker, nedstämdhet och Trump. Då behöver man lite uppåttjack av något slag. Som en god bok till exempel.

David Bailey har alltid varit en stor förebild för mig och nu har hans alldeles färska självbiografi kommit. Här kan man läsa om hans bakgrund i det tuffa East End i London. Om hur han hittade supermodellen Jean Shrimpton och plåtade gangsterbröderna Krey med fara för eget liv och lem. Umgicks med tidens rockidoler - läs Mick Jagger & Co - och blev förebilden för Antonionis film Blow Up, en film som han för övrigt starkt ogillade.

Extra krydda i boken är flera möten med gamla fruar och flickvänner i dialoger som inte alltid är särskilt smickrande för upphovsmannen.

För en del år sedan såg jag en en stor utställning med Baileys bilder på National Portrait Gallery i London. Det var strängt fotoförbud men när jag plötsligt sprang på hans gamla polare Bruce Weber framför en bild av Weber och hans tre golden retrievers, kunde inte ens gallerichefen som ledsagade honom hindra mig. Weber poserade glatt och så här blev det.


Så gack nu in på nätet och beställ! Look Again heter boken på Macmillans förlag. Jag garanterar några timmars mycket inspirerande läsning.

 /Göran Tonström, fyrafotografer.se
Instagram: #tonstrom

Kommentarer

  1. Per-Erik Åström22 november 2020 kl. 16:18

    Det var en enastående utställning. Vi åkte till London bara för att se den. Ska beställa boken.
    Ses/pe

    SvaraRadera
  2. Göran Tonström23 november 2020 kl. 09:40

    Jo, den har satt sina avtryck. Ska vi ses snart?

    SvaraRadera
  3. affe23 november 2020 kl. 15:54

    Inget slår en god bok. Länge sedan jag läste/tittade/köpte någon bok om eller av en fotograf nu. Förr skaffade jag en hel del, kanske börjar bli dags igen.

    SvaraRadera
  4. Göran Tonström23 november 2020 kl. 17:11

    Ja, Bailey är klart underhållande och inspirerande.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ibland måste man bara tanka.

Bild
Det tar slut då och då. Går på torre. Utan geist och go liksom.  Jag talar om inspiration. Och om när det är dags att fylla på. Om att komma igen efter en svacka, alltså. Fotografi kan vara en färskvara. Något med ett bäst-före-datum som härsknar om den får stå för länge utan inspiration. Ta det där med färg till exempel. I decennier så envisades jag med att hävda att riktigt fotografi är svartvit. Analog: Tri-X med korn som gråsparvar och kontrast som eyeliners från Carnaby Street 1966. Sen kom det digitala och då föll det argumentet: allting var plötsligt i färg, antingen man ville det eller inte. Och varför då inte visa upp det i all sin glans? Jag ska erkänna att det inte var lätt. Färg är svårt. Det blir lätt lite vulgärt om man är lagd åt det hållet. Men so what? Ibland är det bara att hoppa rätt i, utan att tveka. Det gjorde jag, och nu är det länge sedan jag gjorde någon bild i svartvitt. Så kan det alltså gå. Och det är här som inspirationen kommer in. 
Läs mer

Vad gör en Gördelmakare

Bild
Det undrade jag på väg till verkstaden i Tallkrogen.  Framme i Tallkrogen träffade jag gördelmakarna Jörgen Ollas och Robert Ahlqvist. De berättade att gördelmakare tidigare gjorde bälten och andra läderarbeten med beslag av mässing. Idag  består deras arbete huvudsakligen av tillverkning, renovering och reparationer av kristallkronor, ljuskronor och andra mässingsarmaturer.       Jörgen och Robert är två av medlemmarna i föreningen Skråhantverkarna. Syftet med föreningen är att tillvarata de traditionella hantverksyrkenas unika kunnande. Under året har jag haft i uppdrag att ta bilder på medlemmarna till föreningens nya hemsida. Det har gjort att jag fått en inblick i yrken jag förut inte kände till och träffat trevliga och intressanta hantverkare.  Här är bilder på några av dem som jag träffat och fotograferat.         Guldsmed Annika Bertillsdotter      Jesper Blomquist, EJB Metallformgivning Johan Pettersson och Mark Sweeney, Gunnar Pettersson Konstgjuteri Carina Eneroth, Skomakeri
Läs mer

Vem var Robert Capa?

Bild
Han hette egentligen Endre Ernő Friedmann, var av judisk börd och föddes i Ungern i oktober 1913. Hon hette Gerda Pohorylle, var också av judisk börd, född i Stuttgart i Tyskland i augusti 1910. De möttes i Paris 1934 på flykt undan de hårdnande judeförföljelserna under nazismen. De var unga, blev förälskade och ville förändra världen. I Spanien rasade inbördeskriget och de reste dit som fotojournalister. Tillsammans hittade de då på ett gemensamt namn – Robert Capa. Ett namn som lät amerikanskt och hjälpte till att sälja deras gemensamma bilder från spanska inbördeskriget. Gerda Pohorylle tog sig också namnet Gerda Taro och tillsammans reste de flera vändor till Spanien för att dokumentera kampen mot fascismen. Bilderna i reportagen angavs som tagna av den amerikanske fotografen Robert Capa och publicerades framförallt i den dåtida franska vänsterpressen.  Vem som tog vilken bild spelade mindre roll. Gerda eller Endre, same same, Robert Capa was the name... Detta skulle kunnat bli år
Läs mer