Tunga stenar

Jag har funderat mycket över de begrepp som cirkulerade i debatten kring #metoo. Inte över begreppet våldtäkt, det tror jag de flesta förstår vad det är, och lagstiftningen är också mycket tydlig kring detta brott. Samma gäller begreppet sexuellt ofredande. Även där är lagstiftningen på plats.

Det jag tänkt på handlar om manlig sexualitet kopplad till makt, det som vi kan kalla sexualiserade trakasserier. Män som kränker den kvinnliga intima sfären helt enkelt. En snabb bisats eller passning räcker och det svarta hålet öppnar sig. 

Låt mig ta ett exempel ur verkligheten:

En affärslunch på slutet 80-talet i centrala Stockholm. Lunchgästerna, ett tiotal män, alla innehade samtliga höga förtroendeuppdrag i fackliga centralorganisationer. 

En ung kvinnlig servitris går runt bordet och tar upp beställningarna. När hon kommer fram till den högste fackbossen och med skånsk dialekt frågar;

 - Får det vara Ramlösa eller lättöl?

Då lutar sig fackbossen bakåt i stolen och upphäver med hög stämma så att alla ska höra;

 - Raaaamlösa?, säger fröken saaamlag också?

Alla runt bordet skrattade. Även jag.

Hur den unga kvinnliga servitrisen tog kränkningen? 

Och hur hon kände? 

Vad tror du?

Jag tänker nu att jag på allvar och för alltid ska försöka hålla mig ifrån allt vad sexuella trakasserier heter. Ingen går fri, även jag har en inte alltid så vacker historia när det kommer till plumphet och skitiga bisatser, gränsande till trakasserier. Men från och med #metoo tänker jag aldrig mer köra med ”en liten klapp på rumpan ska väl kvinnor tåla” och annat hö hö. Det handlar om att jag som man ska göra upp med den ryggsäck av dumheter och jävelskap som jag och andra män bär på. Och att fatta att manlig makt och sexualiserade trakasserier hänger ihop.

Som tunga stenar i en mur som sedan länge borde ha rivits ner.

/per-erik åström, fyrafotografer.se