Vännen Göran

 

1972 togs den den här bilden en sen kväll på krogen KB i Stockholm. 

Det är jag som flinar så där fånigt och tydligt berusad mitt i bilden. 

På min högra sida, bakom Pentax-kameran, sitter Anette Åberg, numera fotograf och researrangör och bosatt på Österlen. 

Mittemot henne och mig, sitter en ung man i svart väst. Han hette Göran Assbring och det är fotografen Staffan Jofjell som tog bilden och som han skickade den till mig för ett tag sedan.

Jag blev mycket berörd av bilden. Vi tre på bilden gick alla på Christer Strömholms Fotoskola vid den tiden.

Och vi var ett ganska häftigt gäng, däruppe på Klippgatan 19 i Stockholm där Fotoskolan låg. Alla blev visserligen inte fotografer men flera kom att bli det, som anställda, eller som frilans. Ytterligare några började måla. 

Det gemensamma var att vi var besatta av bild och för några gick det riktigt bra i livet. 

För andra gick det åt helvete.

Det var en tid då vi delade på labb, ofta bodde i kollektiv, jobbade extra på SL och gnetade ihop våra Tri-X-rullar och Agfa Brovira kopieringspapper. Det var en annan tid, andra värderingar och otroligt långt kvar till den digitala tidsåldern.

Göran Assbring var en av klasskompisarna som jag gillade skarpt. Göran kom från Göteborg, hade bestämda åsikter och visade tidigt upp bilder som jag än idag kommer ihåg. 

Jag minns särskilt ett reportage från när han hade åkt med Pugh Rogefeldt på turné. Inga idolbilder, snarare ett arbetsmiljöreportage. Dessutom var Göran en disciplinerad person, möjligen beroende på att han var den enda av oss som hade småbarn att ta hand om. 

Jag kom att flytta till Göteborg 1974 tillsammans med tre andra från Fotoskolan, men Göran blev kvar i Stockholm. Från Göteborg flyttade jag till Sydfrankrike och vår kontakt blev sporadisk. Men jag såg hans bilder då och då i tidningar och förstod att han kämpade på som frilansfotograf.

Sista gången jag träffade honom var på Friedrichstrasse Bahnhof i Berlin, den station som låg på gränsen mellan Väst- och ÖstBerlin och som  var en av gränsövergångarna i den delade staden. 

Vi möttes på perrongen som av en slump. Jag var på väg hem till Sverige. Han var på väg mot Moskva för att ta ett Aeroflot-flyg till Afrika. 

Vi hann med en snabb fika, sen ett "lycka till och vi ses!"

Det måste ha varit runt 1976 och det var sista gången jag träffade Göran Assbring. Han kom att resa fem gånger till Eritrea för att skildra eritreanernas befrielsekrig från Etiopien. Jag tänkte ibland att jag borde kontakta honom, men så blev det aldrig. Göran blev nämligen skjuten i hjärtat 1983 i en konflikt mellan två rivaliserande rebellgrupper.

När jag nu ser bilden från KB i början av 70-talet kommer alla minnen tillbaka. Hur lätt galna vi var, men samtidigt så fulla av ambitioner.

Jag saknar fotografer och kämpar som Göran Assbring idag och tröstar mig med att hans son - Kalle Assbring, också blev fotograf. Kalle, som tragiskt avled i cancer 2017, gjorde  en mycket fin bok om sin pappa Göran. Den heter "Fadern, sonen och Göran" där han återvänder till Eritrea och söker spår efter sin far.

Bilden av kvinnan med det varma leendet tog jag själv i Asmara i Eritrea på uppdrag av Rädda Barnen.

Göran och Kalle hade kanske gillat den.

/per-erik åström, fyrafotografer.se