Dokumentärfotosalongen 2020 - mina intryck
För fjärde året i rad öppnade Arbetets museum i Norrköping Dokumentärfotosalongen 2020 igår lördag.
Jag var där på öppningen och ska försöka sammanfatta mina intryck.
Dokumentärfotosalongen i år hade förresten det största antalet sökande hittills och på utställningen finns 41 fotografer representerade.
Man kan därför se utställnIngen som lite av en mönstring om var den dokumentära bilden står i Sverige idag.
När jag går runt i salarna på det fina museet slås jag att begreppet Dokumentärfoto är ett mycket vitt begrepp numera. Hade man kallat till en liknande utställning för 40 år sedan hade det mesta garanterat varit svartvit småbildsfotografi. Så är det inte här, snarare tvärtom. Mycket färg är det.
Årets tema är ”Kaos” och det har tolkats både som ett yttre och inre begrepp. Har finns rak fotografi av äldre människor bakom fönster och på verandor tittandes i kameran i självvald Corona-karantän bredvid människor i närmast apokalyptiska landskap där kolbrytningen sker för hand i Indien.
En serie reportagebilder av Linda Eriksson tagna den 14 juli 2019 då ett sportflygplan kraschade i Umeälven och nio människor förlorade livet är också stark dokumentärfotografi i mer traditionell mening.
 |
| Foto: Annelie von Wowern |
Som alltid letar jag efter bilder som inte behöver så mycket förklarande text. Bilder som går rakt in av egen kraft och som får mig att stanna upp.
En sådan fotograf är Annelie von Wowern.
Hennes dova svit med fem bilder från de sista fem dygn som hon tillbringade med sin mamma innan mamman gick bort är svårt att inte stanna upp inför. Det är enastående personliga bilder och Annelie för mina tankar till den svenske fotografen Kenneth Gustavsson som inte längre finns med oss men som efterlämnade fantastiska bilder. Den enda bok han gjorde - The Magic Bar - återkommer jag ofta till. Annelie spelar definitivt i samma division och jag kan bara säga att detta är bland det finaste jag sett på länge. Det är inte bilder som skriker, men som viskar och talar på ett sätt som jag inte kan undgå att lyssna till.
Foto: Eva Centergren
Krister Klereus, mannen på bilden ovan och en av fyra fotografer i den här bloggen, och som åkte med ner till Norrköping, fiinns också med på Dokumentärfotosalongen. Hans bildserie i svartvitt från då AIK:s Black Army tågade till fotbollsarenan genom Södermalm är ”gatufotografi” när den är som bäst. Krister kommer att lägga ut bilderna här på bloggen framöver.
De två bIlder jag har med på utställningen kommer också lite senare här på bloggen.
Om jag ska sammanfatta Dokumentärfotosalongen 2020 så är det att begreppet dokumentärfotografi numera är brett begrepp, öppet för många tolkningar och att det därför skapat en utställning som pekar åt många håll. Det i sig är spännande, intressant och icke-förutsägbart. Det handlar om bilder som lämnar mycket till åskådaren. Ibland till priset av att behöva bläddra i katalogen för att förstå vad bilden handlar om.
Men om du passerar Norrköping under hösten så inte Dokumentärfotosalongen 2020. Det finns garanterat något även för dig. Utställningen pågår ända till januari 2021.
/per-erik åström, fyrafotografer.se
Synd att jag inte kunde åka med ner igår, men jag hade kökstjänst: middag för vänner på kvällen. Din sammanfattning med bildexempel ger dock lite plåster på såren, Per-Erik. Du får berätta mer på tisdag.
SvaraRaderaTack för din fina kommentar.
SvaraRadera