Och året var 1968

 31 augusti

Vissa år i livet blev viktigare än andra.

För mig blev det 1968.

Studentupproret i Paris och de snabbt ökande protesterna mot Vietnamkriget. Böckerna av Göran Palm och Sven Lindqvist. För att inte tala om musiken från det året. Stones, Doors, Dylan.... allt var nytt, radikalt och fullständigt oemotståndligt.

Det var också sommaren 1968 som jag för första gången reste till Israel/Palestina,  jag köpte min första Nikon-kamera och blev kär på riktigt. Hon hette Kicki, sjöng som Joan Baez och vart hon kan finnas idag har jag ingen aning om. 

1968 satte hur som helst spår för resten av livet

Men det var också en motsägelsefull tid. I den lilla norrlandsstad där jag växte upp var det förenat med viss risk gå klädd i amerikansk militärjacka och vara långhårig. Framförallt var man livrädd för ”Kramforsraggarna” som sades hata oss unga vänsteraktivister. 

Samtidigt, i hemlighet, tyckte jag att raggarna hade de vackraste bilar jag någonsin sett. 

I lördags körde jag ut min äldste son till Arlanda för vidare transport till Thailand där han ska jobba under de kommande åren.

Men först hann vi med en liten åktur i hans Ford Mustang, candy apple red cabriolet av 1968 års modell. En bil och design som är helt otänkbar i dessa tider. En bil som dessutom tillverkades sju år innan sonen ens var påtänkt.

1968 är länge sedan, men det var året då allt hände och allt syntes vara möjligt.

/per-erik åström, fyrafotografer.se