Errol Flynn, Jan Myrdal och en svart Leica M2

 


Det var sent 50-tal och min mamma jobbade i kassan på Folkans biograf/teater i Örnsköldsvik. Inte särskilt glamoröst men det innebar i alla fall att jag ofta fick sitta uppe i maskinrummet och se filmerna genom en liten glugg mot biosalongen.

En del filmer - som ”Sjunde inseglet” av Bergman -  begrep jag inte alls. Men jag minns alldeles särskilt Errol Flynn i rollen som ”Kapten Blod”. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Drömmen om stora äventyr växte trots att det var åratal kvar till målbrottet.

Att Errol var en ”bad Boy” och allmän suput i Hollywood hade jag ingen aning om. Inte heller att hans enda barn, en son född 1941, döptes till Sean.



I slutet av 60-talet såg jag bilderna från det eskalerande Vietnamkriget och greps av ett plötsligt infall att jag skulle dit. Jag hade sett bilderna av bl a Don McCullin och i ett anfall av GIGANTISKT ungdomligt övermod tänkte jag att krigsfotograf i Vietnam nog skulle passa mig som hand i handsken. Särskilt som jag precis tagit studenten och ville ut i stora världen.

Jag hade ju en kamera, kunde framkalla och kopiera....


Alltså ringde jag författaren Jan Myrdal - en viktig person i Vietnamrörelsen - för att få lite råd på vägen.

”Du ska inte tro att USA:s angreppskrig i Vietnam är nån jävla matine’film”, minns jag att han fräste innan han slängde på luren.

Jag skrinlade därvid snabbt planerna på Vietnam.



Men en som faktiskt tog sig till Vietnamkriget var Errol Flynns son Sean. Han blev en så kallad ”Gonzo”, en våghalsig frilansfotograf som aldrig tvekade att ta sig till fronterna.

Det blev också hans öde.

I april 1970 försvann han i den kambodjanska djungeln och vad som hände honom blev aldrig klarlagt. 

Det troliga är att Khmer Rouge avrättade honom.

Av en slump hade han dock en av sina kameror, en svart Leica M2, kvar på hotellet. På kringelikrokiga vägar hamnade kameran  slutligen på en auktion 2018 där den såldes för en okänd summa till en okänd köpare.


När jag nu ser bilden av kameran där remmen är fastknuten runt säkerhetsöglan från en handgranat tänker jag att det där avväpnade samtalet med framlidne Jan Myrdal trots allt var en jäkla tur.

Ungdomligt oförstånd är inte att leka med....


/per-erik åström

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vem var Robert Capa?

Bild
Han hette egentligen Endre Ernő Friedmann, var av judisk börd och föddes i Ungern i oktober 1913. Hon hette Gerda Pohorylle, var också av judisk börd, född i Stuttgart i Tyskland i augusti 1910. De möttes i Paris 1934 på flykt undan de hårdnande judeförföljelserna under nazismen. De var unga, blev förälskade och ville förändra världen. I Spanien rasade inbördeskriget och de reste dit som fotojournalister. Tillsammans hittade de då på ett gemensamt namn – Robert Capa. Ett namn som lät amerikanskt och hjälpte till att sälja deras gemensamma bilder från spanska inbördeskriget. Gerda Pohorylle tog sig också namnet Gerda Taro och tillsammans reste de flera vändor till Spanien för att dokumentera kampen mot fascismen. Bilderna i reportagen angavs som tagna av den amerikanske fotografen Robert Capa och publicerades framförallt i den dåtida franska vänsterpressen.  Vem som tog vilken bild spelade mindre roll. Gerda eller Endre, same same, Robert Capa was the name... Detta skulle kunnat bli år
Läs mer

Ibland måste man bara tanka.

Bild
Det tar slut då och då. Går på torre. Utan geist och go liksom.  Jag talar om inspiration. Och om när det är dags att fylla på. Om att komma igen efter en svacka, alltså. Fotografi kan vara en färskvara. Något med ett bäst-före-datum som härsknar om den får stå för länge utan inspiration. Ta det där med färg till exempel. I decennier så envisades jag med att hävda att riktigt fotografi är svartvit. Analog: Tri-X med korn som gråsparvar och kontrast som eyeliners från Carnaby Street 1966. Sen kom det digitala och då föll det argumentet: allting var plötsligt i färg, antingen man ville det eller inte. Och varför då inte visa upp det i all sin glans? Jag ska erkänna att det inte var lätt. Färg är svårt. Det blir lätt lite vulgärt om man är lagd åt det hållet. Men so what? Ibland är det bara att hoppa rätt i, utan att tveka. Det gjorde jag, och nu är det länge sedan jag gjorde någon bild i svartvitt. Så kan det alltså gå. Och det är här som inspirationen kommer in. 
Läs mer

Vad gör en Gördelmakare

Bild
Det undrade jag på väg till verkstaden i Tallkrogen.  Framme i Tallkrogen träffade jag gördelmakarna Jörgen Ollas och Robert Ahlqvist. De berättade att gördelmakare tidigare gjorde bälten och andra läderarbeten med beslag av mässing. Idag  består deras arbete huvudsakligen av tillverkning, renovering och reparationer av kristallkronor, ljuskronor och andra mässingsarmaturer.       Jörgen och Robert är två av medlemmarna i föreningen Skråhantverkarna. Syftet med föreningen är att tillvarata de traditionella hantverksyrkenas unika kunnande. Under året har jag haft i uppdrag att ta bilder på medlemmarna till föreningens nya hemsida. Det har gjort att jag fått en inblick i yrken jag förut inte kände till och träffat trevliga och intressanta hantverkare.  Här är bilder på några av dem som jag träffat och fotograferat.         Guldsmed Annika Bertillsdotter      Jesper Blomquist, EJB Metallformgivning Johan Pettersson och Mark Sweeney, Gunnar Pettersson Konstgjuteri Carina Eneroth, Skomakeri
Läs mer