Julklappspyssel i Coronatider

Vår hund ”Tjakki”, en lapsk vallhund, har uppnått den aktningsvärda åldern av 15 år och tankarna på att det endera året är över tränger sig ofta  på. 

Hon har alltid varit en självklar del av min familj, alltid hängt med, sovit i våra sängar osv. Inte minst har hon varit viktig för David, min yngste son, under hans uppväxt. Han hade det inte lätt under högstadiet, var utsatt för mobbing och kallades för plugghäst, men då fanns alltid Tjakki där med sin närhet och värme när han kom hem från skolan.

Tanken att Tjakki en dag inte längre skulle finnas blev högst reell för någon månad sedan då hon en lördagkväll började flåsa djupt och föll ihop på köksgolvet. Det blev iltransport till djursjukhuset där det konstaterades, efter röntgen, att hon hade en omfattande livmodersinflammation.

- Jag ger henne högst 50% chans att överleva en akutoperation, inte mer, sa jourhavande veterinär. Och det är inget billigt ingrepp…

Roligare beslut har man ställts inför en sen lördagkväll. Till slut blev blev yngste sonen David, numera 24 år och läkarstuderande, som fällde avgörandet. 

Med gråten i halsen men med stadig blick gick han noga igenom röntgenplåtarna.

- Jag ser att hjärtat är starkt och bra och jag hittar inga andra konstigheter heller. Jag tror hon har mer än 50% chans att överleva operationen. Hade hon varit människa hade jag sagt 90% överlevnad. Vi kör!

Och så fick det bli. 

Vi åkte hem, grät, försökte sova och hoppades. Och klockan halv fem på söndagsmorgonen kom ett sms: ”Tjakki har vaknat”.

Ett par dagar senare hämtade vi hem henne, helrakad under buken och med ett långt operationsärr. Trött till tusen men levande,

Efter två veckor var hon sig lik igen. Samma nyfikna, vakna och alerta hund som alltid. En naturlig del av min familj. 

Vad kalaset kostade? Massor, men skit i det. Tjakki överlevde och det var det viktiga.

Så när vi nu börjat tala om jul och julklappar (det är inte många veckor kvar), och jag frågar min fru Ulrika vad hon önskar sig så säger hon att hon vill hon ha en bok med ”Tjakki-bilder”.

- Bara vanliga vardagsbilder. Så att vi alltid kommer att minnas henne när det oundvikliga ändå en dag måste ske....

Sagt och gjort började jag röra runt i hårddiskarna efter bilder på vår hund till vardags och hittade massor som jag tagit genom åren. Bilder jag aldrig ens tänkt på.

Ett litet urval kommer här. Boken gjorde jag online på Crimson.se och fick jag precis ett mail att den är klar att hämta på utlämningsstället nere på Hornsgatan.

Lite Julklappspyssel i Coronatider, men jag tror att Ulrika blir glad på julafton. 

Tjakki får mumsa på skinkan som vanligt.

/per-erik åström, fyrafotografer